Historik
Aspliden insyntes 27 november 1827.
Asplidens bebyggelse startades av 4 bröder från Lissträsk, Per, Erik, Anders och Lars Ersá (Eriksson), insyningen är skriven i Per´s namn och skulle heta Aspliden (Tidigare Asplibränna, Ödet och idag NedreAsplia).
Ett fäboställe skulle upparbetas på Hornberget´s södra sluttning, där ett övergivet boställe fanns sedan tidigare. 1827 var de två yngsta bröderna omyndiga och Erik skulle ta över fädernegården, han utökade också med ett fäboställe (Björkås).
Trots detta är det Erik´s son Erik som har ättlingar i Hornberg/Aspliden.
Per slutade i Björkås, Erik dog ung i Lissträsk, Anders i Släppträsk och Lars i Aspliden.
Vi som finns idag kan bara spekulera. Anders och Lars hjälpte sin bror med fäbostället Hornberg, där gjorde dom senare egna insyningar som i Anders fall måste säljas när lagen om avvittring trädde i kraft. Det mest akuta problemen avvärjdes när man fick låna pengar av skogsbolag och sågverken vid kusten (Baggböle och Dickssons), men när lånen skulle betalas fick man lämna gård och skog.
Ett fäboställe skulle upparbetas på Hornberget´s södra sluttning, där ett övergivet boställe fanns sedan tidigare. 1827 var de två yngsta bröderna omyndiga och Erik skulle ta över fädernegården, han utökade också med ett fäboställe (Björkås).
Trots detta är det Erik´s son Erik som har ättlingar i Hornberg/Aspliden.
Per slutade i Björkås, Erik dog ung i Lissträsk, Anders i Släppträsk och Lars i Aspliden.
Vi som finns idag kan bara spekulera. Anders och Lars hjälpte sin bror med fäbostället Hornberg, där gjorde dom senare egna insyningar som i Anders fall måste säljas när lagen om avvittring trädde i kraft. Det mest akuta problemen avvärjdes när man fick låna pengar av skogsbolag och sågverken vid kusten (Baggböle och Dickssons), men när lånen skulle betalas fick man lämna gård och skog.
Första huset i byn 1837, Eriksson
Lars gifte sig med änkan efter sin storebror Erik. I huset här till vänster fostrades alla barnen. Erik´s son (Hornbergs Erik) och Lars stannade i Aspliden och Lars älste son Carl Johan startade nybygget G:a Aspliden ca.1862 som senare övertogs av hans son Per Erik (Asplipelle)
Jordbruk. Familjerna kom till Aspliden från kusten där det var ont om jordbruksmark, även statens löfte om 25 skattefria år för nybyggen i lappmarken lockade. Männen löpte även risken att bli knektutskrivna.
Enda sättet att överleva i ödemarken var att odla, det var många år svårt på grund av regninga sommrar och tidig frost. Många led av undernäring och svält, föräldrar dog unga och familjerna splittrades. Lars var bevisligen den bäste att upparbeta och förvalta nybygget eftersom han kunde frigöra hemmanet redan 1848.
Enda sättet att överleva i ödemarken var att odla, det var många år svårt på grund av regninga sommrar och tidig frost. Många led av undernäring och svält, föräldrar dog unga och familjerna splittrades. Lars var bevisligen den bäste att upparbeta och förvalta nybygget eftersom han kunde frigöra hemmanet redan 1848.
Eriksson och Johansson.1857 framträder Erik Eriksson som ägare av nybygget. För Erik som var en ny familjebildare gällde det att skaffa sig en bostad. Med styvfadern och brödernas hjälp lade han kroppåsen sommaren 1862 på en stor två våningars åtta knutars stuga.
Gården såldes senare till Laurentsius Hällsten som överlåter den till sin dotter Anna gift med Karl Johansson.
Skogsbruk. När nybyggarna skulle börja skatta sina hemman, var det skogen som man tidigare aldrig värdesatt som blev betydelsefull. Hästen var också en symbol för välstånd. Här är det Ludvig Hällsten och Tuttan som jobbar tillsammans.
Skoteråkarna i dag måste medge att en häst drog stora lass jämfört med dagens maskiner, med över 100 hästkrafter...
Skoteråkarna i dag måste medge att en häst drog stora lass jämfört med dagens maskiner, med över 100 hästkrafter...
Hultdins intrång 1860. Carl Hultdin kom till Aspliden, 1860 som uppköpare åt Dicksson´s bolaget. När han senare ville köpa mark och bosätta sig i Aspliden, hade han hjälp från företaget både vid köp och byggnation. Han köpte upp 2/3 av Anders Erikssons nybygge, köpet dateras 17 april 1867. Han byggde gården till vänster, som hans dotter (gift Hällsten) övertog och lämnade till sonen Ludvig.
Gruvepoken. Carl startade nybygget Kristineberg 1876, detta var enda området som var tillgängligt i sambruk med Aspliden. Hultdin kunde anställa Umebor, släktingar och vid avbrott i bolagsarbetet flyttades arbetskraft över till byggnads och odlingsarbeten i Asplibränna och krononybygget. Johan Jonsson en svåger till Carl övertog Asplibrännet, han dog ung och lämnade tre små flickor efter sig. (alla gifta Bergström) Yngste sonen Johan tog över Kristineberg som senare såldes till Boliden.
Eriksson 1900.Erik, Erik, Erik, Oskar och Ivar Eriksson. Den sistnämnde avled våren 2000. Hornbers Erik, nr 2 i ordningen sparade inte på krafterna för att utveckla sitt fars arv. Därigenom blev han inte så gammal, han avled 1882 och efterlämnade fru och tio barn.
Nybygget övertogs av Erik nr 3, som enligt Ivar´s berättelse var omyndig när pappan dog och laga skifte blev aktuellt. Myndigheterna kunde inte ta lagfarten i pant för lånen, förrän pojken var myndig. Och tur var det...
Han har rest byggnaden nedan.
Nybygget övertogs av Erik nr 3, som enligt Ivar´s berättelse var omyndig när pappan dog och laga skifte blev aktuellt. Myndigheterna kunde inte ta lagfarten i pant för lånen, förrän pojken var myndig. Och tur var det...
Han har rest byggnaden nedan.
Hultdin/Hällsten 1900. Carl Hultdins barn Karl, Anna-Kajsa och Johan stannade kvar i bygden. Karl´s barn Henning, Alfred och Valdemar var tre företagsamma män. Det vittnar Hultdins smide och Hultdins åkeri om. Förenklingar och förbättringar ledde utvecklingen framåt... Anna-Kajsa gift Hällsten arbetade med jord och skogsbruk, medan den yngste sonen Johan började tidigt med gruvprospektering och dagbrott, han måste desvärre sälja fädernegården Kristineberg till Boliden.
Halvmodernt skogsbruk. Denna maskin och framför allt kranen är en strävan att göra det enklare för männen i skogen. Bröderna Hultdins första kran, företaget flyttade 1964 till Malå tätort och är idag näst största företaget i Malå. Bröderna drev många företag, hönsfarm, gengasfabrik, snickeri mm. beroende på omvärldshändelser och behov. Norrsmycken är en avknoppning till bröderna...
Sågdammen. Hultdin tog ledningen för ett gemensamt kvarnbygge 1867, vid flottnings dammet i Vormbäcken nedanför byn. Här byggdes också en såg som drevs gemensamt tidigt på 1900-talet, för att senare köpas av Oskar och Ivar Eriksson. Männen drev 5 sågverk under Kristinebergs uppbyggnad. Under slutet på Ivars sjukdomstid övlämnade han sågen till byaföreningen. Det är en gamal råoljemotor som ger oss alla bosatta i byn vårkänslor. Men även ansvar att bevara byggnaden, motor och kunskapen till kommande generationer. Tack för förtroendet.
Från vänster; Lennart Hultdin, ?, Viktor Tjärnlund, ?, Sven Rydenholt, Birger Stenlund.
Från vänster; Lennart Hultdin, ?, Viktor Tjärnlund, ?, Sven Rydenholt, Birger Stenlund.
Gungstolar och Oskar
Oskar Eriksson började tidigt att tillverka gungstolar, som alla tyckte om. Det gick inte att gunga över med dem.
Oskar var med om en olycka 1923, han hyvlade bort sin högra hand. Det stoppade honom inte, han fortsatte med sina sysslor och har lämnat efter sig värdefull kunskap om och med trä som råvara. Det finns en videofilm som följer tillverkningen av gungstolen från skogen till färdig produkt.
Oskar var med om en olycka 1923, han hyvlade bort sin högra hand. Det stoppade honom inte, han fortsatte med sina sysslor och har lämnat efter sig värdefull kunskap om och med trä som råvara. Det finns en videofilm som följer tillverkningen av gungstolen från skogen till färdig produkt.
Fähusstigen. Enligt Inga-Britt (dotter till Ludvig Hällsten) var det bättre förr, alla hade samma förutsättningar så man var inte avundsjuk.
Bilden här till vänster, fähusstigen har hon trampat många gånger. När korna skulle till skogs, när hon gick till skolan i G:a Aspliden och när hon skulle tvätta i lillbäcken (tvättarbäcken)
Stigarna som användes förr har vi under sommaren 2000, röjt och markerat.
Bilden här till vänster, fähusstigen har hon trampat många gånger. När korna skulle till skogs, när hon gick till skolan i G:a Aspliden och när hon skulle tvätta i lillbäcken (tvättarbäcken)
Stigarna som användes förr har vi under sommaren 2000, röjt och markerat.
Kvarnfallen. Här är utloppet till Hornträsket, Vormbäcken var dåtidens transport- led för timmret ut mot kusten. Vi tillhörde Vindelådalens flottningsförening. Det var många och långa förhandlingar under 1925-35, flottning, slåttersängar och sligdammen. Det fanns även en skvaltkvarn intill sågdammen som senare skänktes till hembygdsföreningen i Malå.
Badplatsen fanns här vi fallet, och det var bra fiske i bäcken fram till 1950.
Badplatsen fanns här vi fallet, och det var bra fiske i bäcken fram till 1950.
Skolutflykt till Rökå.
Här har vi barnen som sett och skapat den största utvecklingen av vår bygd. Strax skulle gruvan starta, bilden är sedan 1931. Sittande på första raden från vänster;
Alfred Hultdin, Inga-Britt Hällsten (Asplund), Regina Holmkvist (Stenlund), Jenny Hedström, Gerda Holmkvist, Margareta Eriksson, Birgit Holmkvist, stående Henry Hultdin.
Övre raden från vänster;
Henrik Hedström, Lennart Hultdin, Gunnar Hultdin, Judit Hällsten, Tage Hällsten, Robert Hedström, Paul Holmkvist.
Alfred Hultdin, Inga-Britt Hällsten (Asplund), Regina Holmkvist (Stenlund), Jenny Hedström, Gerda Holmkvist, Margareta Eriksson, Birgit Holmkvist, stående Henry Hultdin.
Övre raden från vänster;
Henrik Hedström, Lennart Hultdin, Gunnar Hultdin, Judit Hällsten, Tage Hällsten, Robert Hedström, Paul Holmkvist.
